Det kommer ta ett tag att smälta alla intryck. Är nu tillbaka från en resa i underbara Italien där vi utforskat två av landets mindre kända regioner – Umbrien och Abruzzo. Men låt oss ta det från början. Redan när vi landade i Rom och hämtade hyrbilen började äventyret. Vi begav oss norrut mot Umbrien och den lilla staden Spello, känd för sin otroliga blomsterprakt och mysiga små gränder. Bilresan dit var allt annat än tråkig, vi susade förbi solrosfält och vinrankor, genom små byar där tiden tycktes stå stilla.

När vi rullade in på gårdsplanen till Domus Antiqua B&B i skymningen möttes vi av doften av lavendel och rosmarin. Stället var otroligt charmigt. En rustik stenbyggnad med gamla anor och en mysig trädgård med jaccuzi. Vi välkomnades med en generös aperitivo, bestående av lokala ostar, charkuterier, oliver och annat gott. Till det ett glas kylt prosecco, så gott! Slogs av att det var så rofyllt här – precis det vi sökte när vi letade resmål i Italien.

Vi hade några år tidigare bekantat oss med Ligurien där vykorts-vackra platser som Portofino och Cinque Terre lockade. Det lutade ett tag mot ännu en klassiker, ja ni kan nog se det framför er – en solnedgång över pastellfärgade fält i Toscana eller en Aperol i trängseln på Amalfikusten. Men så slog det oss: det måste ju finnas ett annat Italien också. Ett mer genuint Italien där folk fortfarande vinkar från balkongen för att de faktiskt vill säga hej. Där middagen inte är “farm to table” för att det är trendigt – utan för att farfar står i köket och farmor odlar tomaterna. Ett Italien som inte syns lika ofta i flödena. Där byarna fortfarande lever sitt eget liv, oavsett vem som tittar. Där grannens farmor ropar “mangia!” från balkongen och vinet tappas i en karaff, inte för att det är charmigt – utan för att det alltid har varit så.

Visst katten är det vackert i Toscana, Piemonte, Veneto och på Sicilien… det tycker ju ”alla”. Men kanske är det just det som är grejen. När alla redan har varit där – eller drömmer om att åka dit – började i alla fall vi att tänka i banor som att det vore spännande att leta upp de där gömda pärlorna dit få hittar. Till orörda platser som inte ropar, utan bara viskar. Där man fortfarande kan höra tystnaden, känna dofterna och bli hembjuden på ett glas vin bara för att man råkade gå förbi. Platser som tålmodigt väntar på att bli funna, på att du ska slå av på stegen, andas in dofterna och låta tiden rinna lite långsammare.

Umbrien och Abruzzo är just sådana platser.

Blomstrande gränder och stolta traditioner

Vi vaknade varje morgon till det avlägsna ljudet av kyrkklockors klang och en kör av småfåglar utanför fönstret. Frukosten serverades i trädgården – solmogna tomater, nybakat bröd och olivolja från granngården. Själva byn Spello var som en saga med smala gränder och blommor i varje hörn. Pelargoner och bougainvillea kaskaderade från balkongerna; en blomsterprakt utan dess like.

Vi strosade längs de smala gränderna, stannade och småpratade med butiksinnehavare som ställde ut sina varor i skuggan. En av dem, en äldre dam, pressade ett paket hembakta cantuccini i våra händer och insisterade på att vi skulle smaka. Den söta mandelsmaken blandades med ljudet av dragspel någonstans längre bort och barnskratt.

En av dagarna tog vi bilen upp till Perugia, Umbriens livliga huvudstad. Kontrasten mot Spello var slående – från stilla gränder till ett sorl av studentliv och historiska palats. Vi njöt av en krämig gelato på Piazza IV Novembre medan solen silade ner mellan antika stenfasader.

Senare samma dag följde vi med på en guidad vandring i Assisi. Att vandra genom Assisis gränder med en lokal guide kändes som att bläddra i ett levande historiemagasin. Vår guide visade oss dolda klosterträdgårdar och berättade med värme om den helige Franciskus och stadens fridfulla själ. När vi stod inne i den svala basilikan och såg solstrålarna dansa i dammet höll man nästan andan – så vackert och stilla var det. Ute igen följde vi en stig uppför berget, omgivna av silvriga olivträd, tills vi nådde en utsiktspunkt. Därifrån såg vi ut över hela Umbrien, ett lapptäcke av fält och skogar, och vi kunde inte låta bli att nypa oss själva i armen. Tänk att få uppleva någonting så underbart.

Smaker som bär på generationer

Efter tre nätter i underbara Umbrien var det dags att ta farväl av Spello. Med bilen packad rullade vi österut, och snart började landskapet förändras. Bergen reste sig allt högre och tunnlarna blev allt längre, innan vi kom ut till det glittrande Adriatiska havet.

Att köra genom Italien är att ständigt häpnas: vi hade passerat enastående bokskogar och vackra dalgångar, förbi gamla borgar uppe på klipputsprång och betande får på ängar. Vid ett ställe dök en handmålad skylt upp: “Formaggio e miele” – ost och honung. Givetvis tvärbromsade vi (så trafikvänligt det nu gick) och svängde in. På en liten gård intill vägen köpte vi lagrad pecorino och kastanjehonung av en äldre man med väderbiten keps. Han skrattade gott när vi smakade på osten och utbrast: “Buono, vero?” (god, eller hur?). Hela den spontana pausen blev ett av resans guldkorn, en påminnelse om att låta resan ske i sitt eget tempo.

Abruzzo - Italiens bäst bevarade hemlighet

Vi följde kusten söderut, med saltstänkta vindpustar från havet genom bilfönstret. Målet var Abruzzo och Casa Monte Majella, vår destination de kommande tre nätterna. Snart slingrade sig vägen uppåt igen, in bland olivlundar och vinfält. Casa Monte Majella B&B visade sig vara en riktig oas, liggandes lite avskilt omgiven av kaktusar, palmer och en härlig olivlund. Utsikten över det mäktiga Majellas bergsmasiv var magnifik. Huset var precis som det i Spello byggt av vacker terrakottafärgad Majella-sten och vi hann precis med ett dopp i poolen innan solen sänkte sig i horisonten. På kvällen delade vi vin och historier med värdparet och konstaterade att det här var något utöver det vanliga. Att välja regioner som Umbrien och Abruzzo är att välja bort det tillrättalagda och turistanpassade – det här är för dig som vill känna, smaka och leva det ”genuina” Italien där du blir en del av vardagen.
Abruzzo-regionen överraskade oss med sin mångfald. En dag åkte vi på vingårdsbesök hos en stolt familj som producerar Montepulciano d’Abruzzo, regionens röda stolthet. Gården hade gått i arv i generationer. Under vinrankornas skugga smakade vi robusta röda viner och friska vita. Med röda kinder (kanske av solen, kanske av vinet) tackade vi för oss och for vidare med några flaskor utvalt vin i bagaget. Nästa dag snörade vi på oss kängorna för en vandring i Majella nationalpark. Luften däruppe i bergen var krispig och fylld av doften av tall och timjan. Stigen ledde oss genom bokskogar och över klippiga stup med utsikt som fick oss att tappa andan. I en ravin porlade en klar bäck där vi fick feeling och tog ett svalkande dopp.

Vårt värdpar, som även tjänstgjorde som bergsguider, pekade ut en stor rovfågel som seglade på termiken ovanför och berättade historier om eremiter som en gång gömde sig i grottorna här i trakten. Vi pausade vid ett gammalt kloster där vi slog oss ner på gräsmattan för en picknick – panini med prosciutto och en bit av den där pecorinon vi smakat på kvällen innan. Med trötta ben återvände vi till vårt B&B och efter ett glas vin uppe i olivlunden där stjärnhimlen sträckte ut sig över oss, kröp vi tidigt till sängs och somnade bums.

Som kontrast till bergen tog vi oss vår sista dag i Abruzzo ner till kusten för ett dopp i Adriatiska havet. Sanden var varm mellan tårna och vågorna rullade in i ett lugnt rytmiskt sus. Liggandes på rygg i det turkosa vattnet tittade vi upp mot en oändligt blå himmel och tänkte att livet sällan känns så här enkelt och skönt. På en strandservering åt vi sedan friterad calamari, mums.

Tivoli och Rom - en värdig final

På vägen tillbaka mot Rom stannade vi till i Tivoli, en stad som visade sig vara ett litet stycke renässanshimmel. Vi promenerade i Villa d’Estes trädgårdar bland porlande fontäner och doftande citronträd. Det kändes som att vandra rakt in i en målning – varje gång vi vände oss om glittrade en ny fontän eller mosaik för ögonen. Medan vi åt gelato på en piazza i Tivoli, blickade vi ut över Rom i fjärran och förstod att äventyret snart skulle övergå i minnen.

De sista dagarna i Rom blev som en vacker epilog. Att återse den eviga staden kändes som att hälsa på en gammal vän – vi hade varit här för länge sedan men ville återupptäcka staden på nytt. Vi lät oss gå vilse i Trasteveres gränder, kastade en slant i Trevifontänen för att vara alldeles säkra på att komma tillbaka hit. Efter en natt i Rom var det dags för hemfärden. Historien, sorlet, dofterna av espresso och nygräddad pizza – Rom omfamnade oss verkligen och viskade arrivederci, på återseende. Vi landade i Sverige med minnen som vi visste skulle stanna kvar långt efter att resväskan packats upp.

Det här låter kanske som en dröm, och det är det på sätt och vis också för storyn är faktiskt uppdiktad från början till slut. Men den skulle kunna vara sann, för allt som beskrivits finns inom räckhåll (och är delvis självupplevt). Syftet med inlägget är egentligen bara att inspirera till att upptäcka Italiens alla ”gömda skatter” – och det finns många vill vi lova.

Vilka är då vi undrar du kanske?

Vi är ett svenskt par som för drygt tre år sedan sålde huset och sade upp våra jobb för att förverkliga just vår dröm om ett liv här i Abruzzo i mellersta Italien. Regionen är fortfarande relativt okänd men, som vi upplever det, lite av en bubblare. Allt fler hittar hit. Vi driver ett B&B och har under de få år vi bott här lockat ner en hel del nyfikna, (och helnöjda) resenärer, inte bara från Sverige.

Vår dröm - din verklighet?

Till skillnad från de mer kända regionerna är det fortfarande småskaligheten och det genuina som styr här. Här möter du stolta vinmakare, odlare och kockar som lagar maten som deras mor- och farföräldrar gjorde. Lokala råvaror som aldrig lämnar regionen – handplockade tryfflar, ostar som bara görs här, robusta viner med själ och historia.

Hit kommer man inte för att jaga sevärdheter på löpande band. Det är ett resmål för dig som vill landa, andas och upptäcka Italien på riktigt – där landskapet bär på berättelser om du bara tar dig tid att lyssna, och möten blir till minnen som egentligen inte handlar om vad du såg, utan vad du kände.

Det här är det Italien som vi vill dela med oss av och reseberättelsen du precis tagit del av kan bli till verklighet – din verklighet! Domus Antiqua B&B finns på riktigt och vi har precis startat upp ett samarbete med dem. Det och lite till kan du läsa mer om här